Historia och fakta om Champagne

De första kända invånarna i Champagneområdet är kelterna som är en del av de "belgiska" folken som bredde ut sig över hela norra Europa. I motsats till vad man trott hade kelterna vanan att vid festliga tillfällen dricka vin oftast importerat från Grekland.
År 57 f.Kr. beslutar Caesar, som kommit för att försvara Narbonne mot Helveterna, att inta hela Gallien. Helt överrumplade hade inte innevånarna i Reims tid att sätta upp en armé utan skickade en delegation till Julius Caesar för att be om hans beskydd. De försåg honom med säd och öl och öppnade sina fästningar för honom.
Romarna blev sedan alltid tacksamma till detta folk, vars huvudstad Durocortorum (Reims) gjordes till castrum, sedan till huvudstad i den romerska provinsen belgiska Gallien. Man kan säga att Champagnes vinhistoria börjar år 50. Då finns tecken som tyder på att det anlades vingårdar av romarna inom området. Romarna insåg dock ganska snart att gallerna blev svåra att kontrollera då de hade tillgång till mycket vin och kejsare Dominiatus lät därför förstöra vingårdarna år 92.

På 200-talet befriar Marcus Aurelius Probus (senare känd som kejsar Probus) invånarna i Champagne från germanerna. Och Porta Mars (Mars-porten) i Reims byggs möjligen till hans ära - den största triumfbågen i det romerska riket. M.A Probus återplanterar också vingårdarna år 274 ! Han var ju son till en trädgårdsmästare! Runt Durocortorum byggde de romerska ädlingarna upp sina villor (föregångare till franska ordet village = by) som bestod av stora jordbruksägor där man odlade vin.
Efterhand som romarnas kontroll över området försvagades blev det utsatt för de germanska stammarnas intresse, främst allemander och franker. Även dessa stammar inom romarriket var förbjudna av romarna att dricka vin men det hindrade dem inte från att ödelägga Reims 355 och även 406. Reims var vid denna tid ett viktigt kristet-religiöst centrum.
Attilas och hans horder av ryttare från Asien slogs tillbaka på fälten utanför Châlons-sur-Marne år 451 av västgoter och romare gemensamt och de räddade på så vis området (och Europa) att skövlas av barbar-hunnerna. Champagne har varit krigsskådeplats åtskilliga gånger, och senast vid första och andra världskrigen.

År 401 tillägnar Saint Nicaise, Reims förste biskop,en helgedom till den Heliga Jungfrun, som urspungligen använts till dyrkan skönhetens gudinna Venus - kristendomen har nu tyvärr fått fäste i Champagne. Juldagen 496 kristnar Saint Remy frankernas ledare Clodvig som gjort sig till kung av Frankerna med hjälp av mycket lobbyverksamhet! "Frankrikes" förste kung Clodvig smordes med vin från Champagne påstås det! Då han skulle bege sig ut i krig mot Alarik, välsignade Saint Remy en bägare med champagnevin som han gav till Clodvig med löfte om stora segerar så länge som vinet räckte till honom och hans närmaste.

Under 500- och 600-talen tillhör vinodlingarna till största delen kyrkan och odlingarna växer nu på kullarna i takt med att nya kloster anläggs och munkarna förser aristokraterna och städernas innevånare med vin. Kullarna som planteras ligger längs floderna Marne, l´Aisne, l'Aube farleder som flyter samman mot Paris och Rouen. Vinet transporteras huvudsakligen längs floderna vid denna tid. Romarna hade även konstruerat stora vägar från Alperna till Engelska kanalen och Nordsjön, som alla passerade Reims.
Under 600-talet utvecklas de stora marknaderna vid Troyes i Champagne, Bar och Lagny till tygstäder. De blir mycket berömda i hela Europa och lockar till sig affärsmän, bankmän, och andra penningsnokar.
De gamla romerska här-vägarna blir betydelsefulla handelsvägar, även för vin!

I Paris har Merovingerna överlämnat sina platser till Karolingerna och sedan 987 till Capéterna. Från karolingerna får vi den förste Greven av Champagne, Herbert de Vermandois ( 880 - 943 ), som för att tillskansa sig ärkebiskopens av Reims rikedomar, utser sin 5-årige son till ärkebiskop. Thibaut II och hans efterträdare bidrar till att ytterligare utveckla områdets stora handelsplatser; de garanterar deras regularitet och säkerhet.
Vid Karl den stores död hade Champagne börjat att införlivas med det som skulle bli Frankrike.

Från 1100-talet och framåt började Champagnedistriktets rykte att gör stilla viner spridas utanför landets gränser och vinernas prestige växte stadigt allteftersom de steg i berömmelse och uppskattades av världens storheter och det blev det allt vanligare att välja stilla champagneviner till fester och stora evenemang.

På 1200-talet är marknaderna en institution och man kan där finna kryddor, silke, smycken, färger, vapen och framför allt tyger och vin som gör Champagne berömt. 1284 blev Champagne slutgiltigt en del av Frankrike i och med giftermålet mellan Jeanne av Champagne och Filip den sköne av Frankrike.

Hundraårskriget – mellan åren 1337 och 1453 - som ruinerar Champagneområdet får en avgörande betydelse för landet.

År 1398 träffar Karl VI i Reims den tyska kejsaren Wenceslas som han ger ett sådat champagne-rus att denne under det konstanta ruset signerar allt Karl ber honom om.

Den 17 juli 1429 kröner Jeanne d'Arc Karl den VII i katedralen i Reims - Campagnes hjärta. På 1400-talet traktar fortfarande burgunderna och engelsmännen efter Champagne som nu blivit ett mycket uppskattat vinområde.

I slutet på 1500-talet kommer Pinot noir- druvan till Ay. Ända fram till medeltidens slut var det munkar som odlade vin och välsignade det vin som dracks under mässan. På 1600-talet ödelägger Karl V hela regionen. Flera byar och småstäder försvinner på grund av krigen, pesten och vintrar utan slut.

Champagne återhämtar sig och blir känt för sina stilla viner som finns som vita, röda och - grå/gris som också kallas bl.a. cerise, de miel, de perdix eller fauve!
De vita kommer från vita druvor, de röda från blå druvor; man smaksätter dem ofta bl.a. med fläder.
De ”grå” vinerna, som utmärker sig framför de andra två, är vitt vin gjort på röda druvor framför allt Pinot Noir. De utgör basen till vinerna. För att få ett vin gris/grått skall man ej macerera saften med pulpan eftersom detta hindrar sockerjäsningsprocessen; dessutom gör det kalla klimatet i Champagne att man måste skörda druvorna innan de är mogna. Jäsningen tar åter fart med det varma vädret på våren.Vinerna, som transporteras i tunnor,orsakar då ofta att dessa exploderar.

Champagnen får behålla sina bubblor!
Det är på 1700-talet som området skulle bli känt som producent av bubbelviner. Den äldsta dokumentationen, som nämner att bubbelchampagne framställts på 1690-talet, är från 1718.
I Champagnedistriktet började vinernas naturliga jäsning på hösten, men avstannade sedan då vinterkylan kröp ner i källarna. Vinerna hade dock kvar en del av sitt socker och då temperaturen steg på vårkanten satte jäsningen i gång igen. Men eftersom vinerna förvarades i stora fat förlorade de snart sin mousserande karaktär. Först när flaskor ersatte faten kunde man bevara den naturliga bornyren i vinet. På denna tid var det konstigt nog förbjudet att transportera vin i flaskor i Frankrike! Denna lag upphörde emellertid år 1728 och detta gjorde det nu möjligt för champagnen att börja erövra världen.

I början av 1700-talet- sedan drycken blivit populär i Paris, kunde champagnehusen börja blomstra – först kom Ruinart 1729 och sedan Chanoine 1730 m.fl.
Den som mest givit Champagnen sitt speciella rykte har blivit benediktinmunken Pierre Pérignon - mer känd som Dom Pérignon - (Moêt´s champagne Dom Pérignon kom 1936) källarmästare vid klostret Hautvillers som från 1668 ända till sin död 1715 oförtrutet arbetade på att förbättra champagnen – dock först som ett stilla vin eftersom bubblorna ansågs som ett fel. Han förbättrade (uppfann inte champagnen!) bl.a. pressningsmetoderna, druvurvalet, blandningen av vinerna, sockerdosagen och han började att korka flaskorna i stället för att försluta med trä, olja, och hampa samt även använda ”verre anglais” dvs tjockt buteljglas som bättre höll för trycket. Korken hålls på plats av ett oljat snöre.
De som gjort Perignon känd för eftervärlden blev broder Pierre vid klostret som skrev ner föregångarens alla framsteg och Canon Godinot som gav ut en liten bok om vinmakningens regler enlig Dom Perignon, vilken publiserades 1718. Dom Jean Oudart (1654-1742) vid klostret Saint-Pierre aux Monts de Châlons experimenterar sedan med en enkel form av "le liqueur de tirage"- metoden -se nedan- som dock får sin slutgiltiga utformning först i slutet av 1800-talet!.

Svinnet var dock stort på denna tiden då det var svårt att få munblåsta flaskor jämntjocka och tillräckligt hårda varför dessa ofta exploderade under trycket. Ett svinn på 15-20% var normalt 40% inte ovanligt men ända upp till 90% förekom. Först i början på 1800-talet då man började använda fabrikstillverkade buteljer kom man tillrätta med detta problem. Flaskorna, som fortfarande läckte luft, blev dock mer och mer förstärkta.

1790 delas Champagne upp i 4 områden; le Marne, l'Aube, les Ardennes och le Haute Marne.

Under 1800-talet lyckas man eliminera jäst depån genom att byta flaskor på vinet flera gånger, men vinets bubblighet försvinner vid proceduren. Jean Antoine Chaptal (1756-1832) förbättrar Chaptalisationen dvs hur man tillsätter socker för att höja alkoholhalten.
Mme Clicquot experimenterar 1806 med att få bort jästfällningen i flaskorna och Antoine de Müller får 1818 iden att göra hål i 45° vinkel i ett bord - "Les pupitres" uppfinns där flaskorna ställs "på huvudet". Depån skakas ner i flaskans hals och blir lättare att eliminera.
1804 lanserar Mme Clicquot första rosé champagnen. 1834 kommer det första årgångsvinet.Champagne var lika söt som sauternes och dracks ofta till dessert.
1836 lär man sig att exakt räkna ut hur mycket extra socker som ska till för att volymen på koldioxiden ska bli den rätta och att få rätt tryck i flaskan.
Adolphe Jacquesson hittar 1844 på muselet/ståltråden/ som håller korkarna på plats.
Pasteurs jästforskning bidrar till också till vinets förbättring.
1870 gör Phylloxeran-vinlusen-sitt intåg i Champagne. Det enda botemedlet är ympning, som innebär en fullständig förnyelse av Champagne traditionerna. De små, instängda odlingarna överges för stort anlagda som kan bearbetas med hjälp av hästar. Man börjar också med "marcottage" (en gren från moderväxten böjs ner i jorden och får slå rot innan den skiljs från moderplantan.). 1876 är det år som brutviner börjar dyka upp.
1 mars 1898 skapas l'Association Viticole Champenoise.

1907 inleds arbetet med att begränsa Champagnes vindistrikt.
1911, efter problemen med att rekonstruera vinodlingarna, börjar vinodlare krig mot fuskhandlarna, som köper vin från andra distrikt för att skapa Champagne. Flera vinhandlares källare runt Epernay förstörs. Vid samma tidpunkt revolterar de vinodlare som sett sig uteslutna ur Champagne - distriktet; de marscherar med sina spadar förvandlade till lansar. Regeringen skickar trupper till området, men det blir först det 1:a världskriget som stillar de upprörda känslorna.
1919 tas arbetet med att begränsa området upp igen, och slutligen 1927 begränsas i lag Champagne-appellationen; allt efter område i vindistriktet tillåts tre druvor: Pinot noir, Pinot Meunier och Chardonnay; enligt lag bestäms en skala för kvalitén på odlingsjorden och en Kommission för Champagnevinerna skapas för att organisera marknaden.

1935 skapas DeChalons-kommissionen, med lika många representanter från vinodlare och vinhandlare.
1936 Den första lyxchampagen "Dom Pérignon" föds
1940 omvandlas denna kommission till Bureau National du Champagne.
1941 skapar handlare, odlare och staten Comité Interprofessionelle des Vins du Champagne, en organisation som bl.a. innehåller representanter från Syndicat Général des Vignerons och Syndicat des Négociations.

Appellationen för Champagne stakades för första gången ut 1908. 1927 fick appellationen sin slutgiltiga avgränsning, med hänsyn tagen till varje kommun och vingård. Den nuvarande odlingsarealen uppgår till 35 000 hektar.

Appellationen administreras av Institut National des Appellations d´Origine. Utöver dengeografiska avgränsningen har appellationen 35 föreskrifter för bevarandet av Champagnevinernas kvalitet: endast tre druvsorter är i princip tillåtna, uttaget i vingården och för pressningen är begränsat och allt från beskärning av rankorna, deras höjd, radavstånd och planteringstäthet till manuell skörd och minimilagringstider står under strikt kontroll.

Eftersom champagne är föremål för många förfalskningsförsök är en av CIVC:s uppgifter att försvara appellationen mot varje angrepp på dess exklusivitet varhelst det sker i världen.

Ruinart är det älsta champagnehuset (1729), Chanoine (1730), Taittinger (1734), Moët (1743), Abelé (1757, Clicquot (1772) och Heidsieck (1785).
Gosset etablerades 1584..... men då som vinhus!

Tre betydelsefulla champagnedamer.
Gula änkan - Nicole-Barbe Clicquot-Ponsardin , Mme Lily Bollinger,
Mme Lousie Pommery.